När jag gick på gymnasiet så hade vi en lärare i samhällskunskap som jag upplevde som exentrisk. Hon fick mig att ifrågasätta mycket och jag hade svårt att greppa henne. Jag upplevde att jag försökte förstå hennes världsbild men jag kände att jag aldrig riktigt fick hennes tyckande. Nu var jag ganska arg på den tiden så det var kanske mycket det som ställde till det.
En gång tog hon med oss på en exkursion till Danmark för att titta på den nya arkitekturen utanför Örestad och hon ställde oss frågan: vad är det som utgör en plats?
Jag blev mest förbannad därför att jag insåg att det inte fanns ett bra svar. Det finns en filosofisk och en fysisk botten på frågan. En plats är skapad och inte skapad av människan och individen som rör sig och upplever platsen. En plats ett geografiskt område som någon har eller inte har en uppfattning om. Det är känslor, det är byggnader och det är ett tillstånd. Det är mark, gräs och träd som ingen tidigare har sett men som ändå är en plats.
Jag upplever att efter ha rest mycket så innebär det för mig att en plats är där kartan tidigare var svart men inte längre är. Det är ett otillräcklig svar i det stora hela, men det är det enda som jag kan säga ”detta är en plats som…”.
Jag har lagt en del tid på den frågan och fortfarande letar jag efter en bra definition.
När Tranan flyger 